Denia Iran

Den delen av inlägget som jag inte orkade komma in på får fortsätta här.

Var ska man börja i den här soppan?

Kanske börja med att tacka alla exiliranier och deras enorma svartskallekomplex som gör att de inte ens verkar förstå vilken otjänst de gör genom att planera demonstrationer mot ett iranskt valresultat i Sverige, och vädja till världssamfundet att de ska på något sätt markera ogillande för Iran.

Jag har skrivit om det här problemet tidigare och det som har hänt de här dagarna bekräftar bara det som har gått upp mig sedan de senare tonåren. Att när den genomsnittlige iraniern kritiserar den iranska regimen så har det en helt annan betydelse än när den genomsnittlige DN-reportern gör det. Okunnigheten om Iran i Sverige är stor, och förståelsen för Iran är väldigt liten. Naturligtvis finns det undantag, men när exiliranier på ganska så tveksamma grunder börjar skrika om valfusk, då kommer det bara att av västmakterna exploateras som ett led i skapandet av den sensationspolitiska bilden av Iran. Och den handlar om att den iranska regimen är utbytbar mot talibanerna; ett gäng blodtörstiga mullor som är inkompetenta, smutsiga och provocerade av vår påstådda fredliga demokrati, och att Iran mår bäst av att i princip styras av de som förstår sig på det exklusivt europeisk/amerikanska konceptet; frihet.

Glöm sen mer än ett halvt sekel av brittisk och amerikansk dominans, följt av maktens stöd till Irak under kriget som mer eller mindre påtvinandes fram av Saddam Hussein, och senare ständiga hot om bomber mot en påhittad historia om hur Iran planerar att anfalla Israel med kärnvapen.

Och under tiden kan vår media göra en historia av att Irans president påstår att homosexualitet inte existerar i Iran (vilket han faktiskt gjorde, till skillnad från den där ”översättningen” av hans utplåningstal som väldigt få iranier verkar bry sig om att gå ut och hänga upp lappar över), samtidigt som vi inte lyfter ett finger för att ens försöka stoppa massakern av Palestina.

Är det ingen som minns när Irans utrikesminister var i Sverige för nåt år sen eller så?

Då skulle Maud Olofsson lära vilden från mellanöstern om hur vi har det med jämställdhet i vårt superprogressiva land.

Det om något borde vara beklämmande för alla rojalist-nationalistiska iranier som inte vet något mer hemskt än att bli förknippad med islam och arabvärlden.

För det kan inte finnas något folk i hela Asien som är så besatt av den västliga drömmen som iranier. Eller rättare sagt, exiliranier med medel- eller överklassbakgrund.

Men som ni ser, ju mer man försöker fly det, desto hårdare klamrar den sig fast.

Hursomhelst fortsätter den mediala desinformationen som vanligt. Det som händer är inte så annorlunda mot det som oplanerat har varit något av den här bloggens centrala teman; frågan om vems röst det är som hörs. När kameran filmar iranska studenter, eller exiliranier i London, Stockholm eller Dubai, så för de det ”iranska folkets röst” utan någon som helst legitimitet. Att många beräkningar satte Ahmadinejad som soklar favorit inför valet är det ingen som bryr sig om. För vad några ”bakåtsträvande” bondtölpar utanför städerna, eller de fattiga däri, har röstat är det ingen som bryr sig om. Och det är ingen som hör det, för det är ju inte de som har lämnat landet.

För tydlighetens skull ska jag säga att det här inte handlar om att jag stöder Ahmadinejad eller att jag vänder bort blicken från de brott som den islamistiska regimen har begått sedan 1979-80. Det handlar om sanningen, och om den respekt som 70 miljoner förtjänar, om orientalism, det imperialistiska arv som vi dras med, men som i dessa kraftigt högervridna tider är en källa till stolthet snarare än skam.

Hur kan någon på allvar tro att något gott kan komma ur den hypotetiska situationen där Mousavianhängarna gör en statskupp och tar över makten i Iran?

Då kommer det förstås att finnas en riktigt ilsken halva av Iran som kommer att göra allt för att återta makten. Det kan innebära saker som bombdåd i centrala Tehran.

Det betyder inte att jag pläderar för nationellt stöd bakom den islamiska republiken. Jag konstaterar bara att läget är betydligt mer komplext än vad Disneynyheterna vill göra gällande. Även Iran dras med ett imperialistiskt arv, men på ett helt annat sätt.

Och om ni tror att Mousavi är någon slags demokratiälskande mysfarbror, you’ve got another thing comin’.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/06/15.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: