Humanisternas problem

Att ingå i en förening som heter Humanisterna kan vara givande när man är ung och går på universitet. Där ingår det i hela bildningsprocessen. Men att lyfta fram frågor kring hur stor plats Gud har i Sverige år 2009 känns inte särskilt givande. Och mer än så, det är kontraproduktivt, och den gör inte mycket för human i begreppet humanism.

Det som händer för dess medlemmar är isolering från verkligheten. Man kommer aldrig ur den akademiska cirkeln där verksamheten är relevant. Istället för att lyfta fram de riktigt aktuella problemen. Om de aktuella stora ideologierna behöver genomgå en revidering för att bättre kunna behandla frågor som i detalj inte existerade under industrialismens Europa, vad ska man då säga om en rörelse som behandlar frågor som var aktuella för den europeiska överklassen på 1700-talet?

Man kan säga att de uppenbarligen inte klarar av att göra något gott för människan. Det som humanisterna sysslar med när de kommer ut med sin kampanj om Guds påverkan på samhälllet, eller när deras företrädare lyfter fram nyfascistiska politiker från kontinenten, är varken progressivt eller radikalt. Det förändrar inget överhuvudtaget. Snarare matar den en redan pågående avhumaniseringprocess i Europa, där högern- och mittens krafter reducerar socioekonomiska- och rättvisefrågor till att handla om andliga saker så som religion.

Det finns inget som tilltalar högern så mycket som att börja prata om Islam så fort EU, USA och Israels hänsynslösa utrikespolitik kommer på tal. Man talar inte gärna om medvetna attacker mot civila; mord, tortyr och hela traumatiserade samhällen, men lyfter gärna fram irrelevant fakta om vad en islamistisk förespråkare någonstans i Europa har sagt om hur han vill uppfostra sina barn.

Allt detta är förstås inte Humanisternas fel, men deras fokus på religionens betydelse går i samma linje, och de har inga verktyg för att analysera eller bekämpa problemet.

Så när det kommer till ett aktuellt problem såsom upploppen i Iran, kan inte Humanisterna göra annat än att beskriva situationen som en kamp mellan ljuset och mörkret, mellan sekularism och religiositet, mellan det goda och det onda. I deras etnocentriska världsbild (just för att det är en 300 år gammal världsbild) existerar inte en förståelse för varför så många människor i Iran är skeptiska till västvärldens tal om frihet och demokrati, och hur det kan vara möjligt att skaffa sig stöd hos delar av folket för något så osympatiskt som en islamisk republik. De kan inte göra skillnad mellan religionens betydelse i områden med helt olika historier och verkligheter. Perspektivet är begränsat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/06/18.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: