Nära till allt

Det underbara med klassamhället är att den utöver de förutsatta orättvisorna av sig självt producerar ytterligare en nivå av orättvisa. Och då menar jag inte det faktum att den reproducerar sig själv, utan att den på sätt och vis beskattar de som råkat hamna i de lägre klasserna.

Stockholms lokaltrafik är ett exempel på det.

Till att börja med har folk i förorten betydligt sämre anslutningar än de i innerstan. Särskilt de i ytterförorten som inte ens har tillgång till tunnelbanan. Restiden är längre, beroendet av resan är större, men tåg och bussar går mer sällan.

Till det kommer zongränserna som har gjort comeback efter att Stockholm återgått till borgarstyre. För de som har periodkort är detta inte lika relevant, men lik förbaskat kostar det mer för folk från ytterförorterna att åka till staden, i och med det här systemet. För den som vill resa från Tumba till Skärholmen tur-och-retur kostar det 120 kr. Denna bisarra siffra kan sänkas till 67,50 kr med rabatt. Fortfarande väl mycket för ett sånt anspråklöst äventyr.

Så efter att de mindre bemedlade har skickats ut till betongklumparna, måste de därtill se till att stanna kvar där och inte drömma om att ingå i stadslivet utan att betala för det. Det kan ses som logiskt eftersom de förbrukar tåget eller bussen mer i tid. Men den som inte kan se igenom den ytliga bilden, utsätts för självbedrägeri.

Det problemet hade kunnat åtgärdas till viss del om beroendet minskades. Om allt fanns i förorten hade man i teorin kunnat leva ett dugligt liv där. Men så funkar det inte i Stockholm. Det finns mataffär, vårdcentral och apotek, men administrativa ärenden och sjukhusbesök täcks inte. Det kräver en längre resa, och större utgifter för de som generellt har lägre inkomster. Så funkar rättvisan.

Sen kan ju borgarna komma med sina krokodiltårar över segregationen allt de vill. Deras samhällsvision skiljer sig inte mot det rådande samhällssystemet, förutom att man kanske vill bestraffa de som hamnat på fel sida ännu mer.

Ironin i det hela har andra exempel. I mindre städer, där man i alla förutom Malmö och Göteborg har gång- eller cykelavstånd till stadskärnan (om man nu inte är lat), blir kostnaden betydligt lägre trots att man inte ens behöver tjänsten. Visst går det att tala om tillgång och efterfrågan, men det håller inte riktigt eftersom vi har viss nivå av samhällsservice i det här landet. Än så länge. Och där borde möjligheter till rörlighet för medborgarna ingå.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/07/09.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: