Privat omfördelningspolitik

Det finns en gräns mellan stolthet och bångstyrighet och den tycker jag framträder vid de tillfällen då en människa nekar till ekonomisk hjälp från en anhörig.

Jag har absolut inga problem med att förstå en obehaglig känsla som i dessa sammanhang kan infinna sig hos en människa som inte har så mycket mer i livet än sin stolthet. Så om brodern skulle på något sätt komma över en förmögenhet på åtskilliga miljoner som denne inte skulle kunna spendera på en livstid, varför inte acceptera lite hjälp om det erbjuds. Eller även om man inte gör det, varför se ner på beteendet som sådant?

Det där med stolthet hänger nämligen ihop med omständigheterna.

Senast jag blev berörd av den här frågan var när René Nyberg på TV3 följde Zlatan Ibrahimovic för att se hur hans liv i Milano såg ut, och sen också en tur i Rosengård där vi fick träffa Zlatans barndomsvänner och familj.

Medan Zlatan satt och tuggade i sig hos barndomsvännens pizzahak, förklarade han för Nyberg att det minsann aldrig hade kommit på tal att hans familj skulle ha bett honom om hjälp , apropå den rikedom som hans fotbollstalanger skänkt honom.

Jag minns inte om han sa det rakt ut, men det handlade om gammal, herderlig, arbetarmentalitet. Stolt.

Eller som det härligt protestantiska uttrycket i svenskan heter, ”göra rätt för sig” (slutar aldrig att storle åt det).

Men att ”göra rätt för sig” förutsätter en tilltro i det sammanhang där man befinner sig. Att se det som att man har åkt snålskjuts genom att av en händelse inte behöva återvända till ett liv där man spenderar åtta timmar på ett skitjobb (bokstavligen om man råkar hamna i städbranschen) och som tack för det fråntas en röst i samhället och ett genomsnittligt levnadsstandard… Det är en annan form av självbedrägeri.

Så jag vet inte med Zlatan, men jag personligen skulle ha svårt för att se mig själv i spegeln om jag under de senaste fem åren tjänat sådär 40 miljoner kronor i snitt om året och inte ser till att lösa ut min bror från ett hårt knegarliv i Malmös egna soptipp, eller åtminstone lindra det på något sätt.

Nu är just hans kommentar i dokumentären något som är öppen för tolkning. Jag vet inte hela historien. Men det är bara ett exempel. Klart som fan att man hjälper sina nära och kära om man kan. Det kallas för solidaritet. Välgörenhet är inte grunden för ett rättvist och fungerande samhälle, men man gör så gott man kan med de medel man har.

Jag misstänker att Dr Dre tänker ungefär på ett liknande sätt:

Still ain’t trippin’, love to see young blacks getting money/ Spend time out the hood, take they moms out the hood/Hit my boys off with jobs, no more livin’ hard/Barbeques everyday, driving fancy cars

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/07/14.

Ett svar to “Privat omfördelningspolitik”

  1. […] The rest is here: Privat omfördelningspolitik […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: