A distant ocean, slow motion

Det är 10 år sen Wilco släppte ett album som hade gjort dem till ett av världens mest välkända popband, om pop handlade om att ju bättre musik; desto fler lyssnare. Men som en ganska hygglig film uttryckte det; att lyckas handlar inte bara om flow, utan också om hustle. Jag tror inte att Wilco har en cynisk apparat bakom sig som ordnar att de får hits.

Att allmänheten inte orkar sitta på buss eller bil efter en jobbig dag och lyssna efter smarta kompositioner eller konstnärliga uttryck har jag förståelse för. Jag lyssnar inte heller på skickliga musiker varje gång jag sätter på stereo eller hörlurar. Men Wilco är inte Sonic Youth, liksom. De har låtar som är enkla och vackra. Som man kan nynna till.

Men, men… Det är inget jag sitter och klagar om. Wilco säljer en hel del plattor och är respekterade. Hits kan de vara utan. När jag tänker på det nu kanske det är en stor välsignelse. Jag hade inte velat se Jeff Tweedys mimande ansikte framför mig varje dag.

Det är bara ett sätt för mig att säga att Wilcos material är så pass solid att det borde betyda något mer för den stora världen än vad den verkar göra.

Och 10 år efter Summerteeth har de nu släppt en platta som fånigt nog heter Wilco (The Album).

Och gissa om jag gillar den.

Ja, det gör jag. Ni som har varit mer från början vet att jag var besviken men inte förvånad när förra plattan kom ut. Den var inte dålig, men det höll inte riktigt Wilco-klass. Och jag tyckte att man inte kunde vänta sig att det skulle produceras bra popmusik i dessa dagar (2007). Det var ett oengagerat album. Jag ser den fortfarande som delvis ett studioalbum.

När jag först lade i den nya skivan var det lite gäsp. Men ju fler toner jag hörde, desto bättre lät det.

Senast jag köpte ett Wilcoalbum och var väldigt nöjd, glad och imponerad var med A Ghost Is Born (2004). Av privata skäl kommer jag aldrig att ha samma känsla oavsett vad som händer i framtiden. Och den nya plattan är inte riktigt lika fin. Tweedy sjunger inte lika fint, hans texter verkar spontant vara sämre och jag saknar lite av det där som gjorde en låt som ”Theologians” så… Inspirerande roligt.

Så, you kids go buy it. Mina favoritlåtar hittills är ”You And I” och ”You Never Know”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/07/15.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: