De dödade min vän Siavosh

När jag skrev om den irakiska militärens övertagande av det exiliranska, sedan flera år avväpnade, lägret Ashraf norr om Baghdad, hade jag inte kunnat ana att oddsen talade emot.

 Jag skrev att jag kände ett visst band till folket på en plats i världen som jag tvingades lämna inför vita, demokratiska, bombräder för 18 år sen.

Nu har jag fått reda på att bland de iranska dödsoffer som operationen ledde till, ingick min gamle kamrat och vän Siavosh, som jag senast såg för över 15 år sen i den stockholmska närförorten Husby.

Siavosh bodde utan föräldrar hos bekanta i förorten. Han hade för övrigt ingen mamma. Hon hade dött, som så många andra kvinnor från mellanöstern. Bland minnen av honom som har etsat sig fast är hur han satt i betongbalkongen och blåste en fjäder ut i luften som han tillägnade sin mamma. Kanske vackert, kanske sorgligt, jag vet inte.

Nu är han död. Men ingen kommer att bry sig om honom. Han är ju ingen Neda.

Men lika bra det. Han behöver inte en medial hycklarkärlek.

Siavosh valde inte att ägna sitt liv åt Irans frihet. När jag skriver iransk frihet vill jag inte att någon ska utnyttja mina minnen om hans död för att tala om islamism eller kapitalism eller terrorism eller whatever. Jag menar bara folk som fått sätta livet åt tack vare andra människors brist på respekt för andras lidanden. Det spelar ingen roll vem vi talar om. En iransk affär tog hans mamma och amerikanska bomber allienerade honom ännu mer. Han föddes in i det.

Till irakiska armén kan jag bara säga: dra åt helvete, och just nu så skiter jag fullständigt i hur självständiga ni är som nation.

Och till alla falska lögnare med relativ maktposition i det här landet som utnyttjar den till att trycka ner hårt kämpande blatteungdomar, deras kamp mot krigiska minnen, ni kan också dra åt helvete. Det kunde lika gärna ha varit Siavosh. Ni kan spara era falska krokodiltårar i passande lägen till något bättre. På ett avlägset sätt är ni lika skyldiga som de irakiska mördarna. Ni låter det hända och ljuger om det.

Till Siavosh, en kram och mycket kärlek till en kompis med ett skärrat men vänligt hjärta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/07/31.

Ett svar to “De dödade min vän Siavosh”

  1. Tungt, Mkt tungt…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: