”Men det gör inget, för jag älskar mitt kvarter”

Det är vanligt att man skrattar när det kommer olika exempel på extrem segregation, i form av en närmast total frånvaro av vita svenskar i förorter.

Varför gör man det?

För att det upplevs som galet. Något är fel. Det råder brist på balans någonstans. Proportionerna är märkliga. Överrepresentationen av immigranter eller underrepresentationen av ”svenskar” har nåt en särskild nivå som går bortom det rimliga, det som vi förväntar oss av ett fungerande samhälle.

Är detta då ett rättfärdigat beteende? Om det nu bara bor svartskallar i Rosengård, är det något fel med det?

Typ, ja. Delvis i alla fall. Det är ett misslyckande för mångfalden. Förstås vore det förmodligen lite enklare att romantisera om det nu i fantasin skulle vara så att det bara bodde svartskallar på Möllevången i Malmö eller Södermalm i Stockholm. Ökända förorter är helt enkelt ökända för att det finns mycket misär och elände. Det är ett lågprioriterat område i staden, fullt av folk som inte har en riktig röst i debatten, och därför inte så handlingskraftiga i försöken att värna om sina kvarter. I ett typiskt segregerat samhälle kommer alltid de med låg status att förpassas till ett särskilt område, och därför går det inte att romantisera situationen genom att säga att mångkulturens härliga högborg ligger i den och den stadsdelen. Med det sagt är det inte heller befogat att alltid beskriva precis allting som en stor mardröm. Dessa områden har också vissa goda sidor och det finns folk som gillar att bo där. Eller som hellre bor där i ett område där de känner att det finns till exempel en aura av arrogans och självgodhet. Inskränkhet och så vidare.

Hursomhelst är jag en av de som också har lite kul åt påminnelser om graden av segregation.

I den akademiska antologin Lyssna – Interkulturella perspektiv på multietniska skolmiljöer (2001) kan man läsa att det i Fittja under hela 1990-talet inte föddes ett enda barn med två svenskfödda föräldrar.

Och i Rapport integration (2003) kan man läsa att i Malmö är bostadssegregationen så extrem att många immigrantbarn inte träffar några svensktalande barn på fritiden, vilket gör att det svenska språket inte blir mer än ett särskilt ”skolspråk”.

Är inte det ganska kul?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/08/06.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: