Die, Alright

En vän mejlar angående inlägget om kattens död, och menar att även människor borde få avlivas om det enda som återstår av deras liv är att lida. Om de själva vill det, förstås.

Samma gamla debatt.

Om någon minns att jag för ett tag sen i förbifarten talade om att jag har funnit konservativa sidor hos mig själv de senaste åren, så tänker jag här presentera en av dem.

Jag är mot rätten att låta någon ta ur kontakten ur väggen för att av humana skäl göra slut sitt eget liv.

Visst, det principiellt fria valet är great. Jag tyckte det var skitcoolt att Werther sköt sig själv i skallen första gången jag läste det. Allt är bra och så vidare. Men idag tycker jag att sådan extrem idealism tillhör tonårsvärlden. Vi gör många saker i livet av tvång. Så enkelt är det.

Eller nej, så enkelt är det inte. Men vissa begränsningar får man leva med. Det går inte att tjata om vi borde this och vi borde that i evigheter. Vi borde få säga som vi tycker i alla lägen, men det gör vi inte. Vi borde få se ut precis hur vi vill i alla möjliga lägen, men det får vi inte. Och på något sätt kan någon argumentera sig fram till att vi borde ha rätten att säga åt någon att dra ut kontakten och att denne har rätten att göra det för vår skull, men det gör vi inte och det hoppas jag att vi även i fortsättningen slipper.

Det finns ett argument mot detta, och det är att människor inte alltid menar det de säger. Vi tror till exempel inte på människor som vill ta livet av sig. Även när de väl hoppar från taket utgår vi från att det var ett misstag.

Men även utan det argumentet är min konservativa hållning det att vi inte ska ha rätten att besluta om vår egen död inte för att det är fel i sig utan att för att det för med sig konsekvenser, vilket kan närmast betraktas som moraliskt haveri.

Jag tror att livets värde sjunker om vi får rätten att besluta om vår egen död.

Jag tror att världen är så cynisk att inom 50-100 år skulle alltfler människor tillåtas att dö av ekonomiska skäl. Inte bara på krigsfälten utan även på sjukhusen.

Kanske skulle den offentliga sektorn i framtiden ge folk rådet att de avslutar sina liv. ”Du har inte mycket att leva för, Kerstin… Läget är hopplöst, du har ju bara ont hela tiden och det finns inget vi kan göra åt saken”. Och dessa råd kan handla inte om sanningen utan om nonchalans eller tanken att personen ändå är överflödig. Inte värd att räddas.

Det är klart att det skulle dröja innan ett sånt scenario skulle utspela sig. Våra värderingar ändras inte över en dag på grund av ett rättsligt beslut, men inom sin tid, you better believe it. Vi människor är inte alls så humana som vi vill tro. Sopa undan våra dåliga sidor är vi däremot rätt bra på.

När det kommer till katten så är katten just en katt och inte en människa.

Dessutom är skillnaden den att det kostar pengar att avliva en katt. Det finns därmed inga ekonomiska motiv som ”influerar” beslutet att göra slut på kattens liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/08/15.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: