Thomas A. Doyle

Jag är en vuxen man med vuxen smak, vuxna tankar, vuxna analyser, vuxna förhållanden. Därför lyssnar jag på musik som skapas av andra vuxna män som har fett med distans till omgivningen. Även när de är sysselsatta med ganska ytliga och förlegade djupdykningar i känslolivet, gör de det på ett sätt som skiljer sig från den som bara väljer att kasta ett sten för att krossa en ruta.

Men en gång var jag en liten könsosäker tonåring som sällan vände blicken utåt. Den var alltid inåt. Jag. Och jag fick klumpar i halsen hela tiden. Mina fötter på sten och kedjor. Rivna jeans och t-shirts överallt. Ovårdade lockar. Det var mycket skratt, men också mycket rädsla och ilska. Norrköping. Inga jävla kotterier. Bara the homies. Den innersta kretsen. Det spelade ingen roll vad någon annan tyckte. Vi skulle ändå till replokalen sen och låta dem smaka på det. Ingen jävla medelklasspunk. Bara intensiv rock och sludge. Grunge. Och ingen kunde fånga oss. Jag var en ängslig osäker tonårig som upplevde omvärlden som ett hot, och jag lyssnade på TAD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/09/08.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: