6 oktober

Mycket om fotboll och dess eventuellt passiviserande funktion eller effekt. Men inte mycket om musik, konstverk, skönlitteratur eller film.

För fotboll ska ju vara ett spel, medan de nämnda aktiviteterna är berikande för intellektet.

Kanske ska man inte bunta ihop allt, men hur berikande är det när det får noll effekt på det samhälle som vi lever i?

På duken, eller i sidorna, vidareförs tankar, moral, ideologier etc. Därefter är det back to basics. Det är ”realism” och pragmatism som gäller.

Allt ska med andra ord vara som det är och störande element skall bekämpas eller förintas. Den som är hjälte i ett verk är en dåre i samhället. Den som tror på något är naiv. Den som ifrågasätter visar brist på respekt. Och så fortsätter att passivt accepterande av rådande orättvisor och förnekelse av skeenden som vi faktiskt kan påverka. Likgiltighet där vi kan ta ett ställningstagande.

Den eventuella känslan av att något är fel, att man är fångad i ett system som man inte vill se, att vardagen präglas av apati och tristess botas genom att vi tittar på en film som behandlar dessa frågor, går på en utställning för att så att säga vidga våra vyer, läser en roman för att bilda oss och så vidare. Ett par timmar och hjulen börjar rulla igen.

Var det någon som sa opium?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/10/06.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: