Barriär 2009

Herta ”Berlin” Müller har fått årets Nobelpris i litteratur och härmed bidrar jag till prisets utbredda roll i samhället genom att skriva om det, trots att intentionen är det motsatta.

Jag har gnällt om Nobelpriset förr och även om jag inte tänker ägna så mycket tid åt det den här gången, tänker jag av principskäl fortfarande protestera mot det erkännande som det tilldelas av samhället.

Man behöver inte vara idealistisk nog för att klaga på själva prisutdelningen i sig. Om Svenska Akademien som institution vill dela ut ett pris till en författare så får väl de göra det. Vi kan diskutera meningen med att dela ut ett pris till en författare någon annan gång. Vad innebär priset? Att man anses vara bäst? Eller man bara får ett erkännande? Och så vidare.

Problemet uppstår när allmänheten betraktar Svenska Akademien som smakdomare. Kanske är det mest ett principiellt problem. Hindrar det människans strävan efter ett bättre samhälle? Förmodligen inte. Men nu är jag en principiellt människa, så jag tar ställning ändå.

Anledningen är i alla fall enkel.

Om människor låter Svenska Akademin bestämma vad som är bra litteratur, då betyder det att man avstår från ett självständigt val. Man låter en kulturell maktfaktor i samhället styra ens sätt att välja från det existerande kulturutbudet, och i förlängningen också ens sätt att tänka. Att ta ställning. Att värdera. Och att erkänna rådande maktförhållanden.

Det går inte så bra ihop med mina romantisk-modernistiska ideal, som jag åtminstone i det här fallet utgår från att alla principiellt stöder. Ingen kan ju rimligen påstå att ”jo, det är bra att Svenska Akademien bestämmer vad man skall läsa”.

Sen är det annan femma om SA verkligen gör det. Det är en bedömningsfråga. Och för mig är det uppenbart att det förhåller sig på det sättet. Tydligare kan det inte bli när folk känner sig manade att läsa en författare för att denne nyss har fått Nobelpriset.

Tydligen var Anders Borg hos norrmannen på SVT och fick erkänna att han inte läst Müller.

Det var som att han erkände att han inte gjort det.

Ungefär som man erkänner att man inte har städat sin lägenhet, gjort uppgiften som man skulle göra under helgen, inte har avstått från att fylla sin mage med ett paket Maryland Chocolate Chip Cookies.

Från författarens perspektiv känns det mest som att man avsäger sig integritet så fort man med förtjusan accepterar priset. Fast här kanske det är mer gammalmodigt att resonera på det sättet. Att beblanda sig med folk och media, och skylta med hur mycket man älskar uppmärksamhet, hör ju till det nya så kallad postmoderna författarrollen. Icke desto mindre, det som sker sker på samma sätt som till exempel Sex Pistols tappar sitt rebelliska status så fort det kommer in på Rock ‘N’ Roll Hall of Fame eller vad det nu kan handla om.

den här bloggen återges för övrigt vikten av att lyfta fram utomeuropeiska (inkl. USA etc.) författare och så vidare, men jag anser inte att det fungerar. Så länge strukturerna är de samma kommer relationen mellan vit och icke-vit att förbli detsamma. Om en afrikansk författare får ett erkännande från SA, så är det inte mer än ett huvudklapp. Den kan inte bryta ner en vit patrialkal tradition. Den kan bara ingå i dess sfär av dominans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/10/11.

Ett svar to “Barriär 2009”

  1. Kommenterar en hel del av det du skriver på din kommentar på min blogg. Men en tanke till med anledning av det jag läser här nu: Funderar på kak-analogin. Att folk känner DÅLIGT SAMVETE för att de äter mycket kakor är såklart inte önskvärt. Men att det finns en allmän samhällsnorm att man inte bör äta cookies till frukost, lunch och middag varje dag gör förmodligen mer nytta än skada. Samma sak kan man säga om skräplitteratur. Det är såklart överdrivet att gå runt och känna sig som en dålig människa för att man bara läser pressbyrådeckare, men om ”själslig”/mental hälsa värderades lika högt som kroppslig kunde vi kanske skapa en norm om att inte bara konsumera deckare året om? På detta kan man svara att folk i gemen har skitjobb med dålig lön, dåliga anställnignar och långa arbetstider. Det stämmer såklart och vi är överens om att det är här de verkliga samhällsproblemen ligger. Men jag tror detsamma gäller kakorna. De flesta lyckliga människor i ett väl fungerande samhälle utan kapitalism skulle kanske inte dämpa sin ångest med att knapra kakor ständigt och jämt?

    Sen blir det ju ytterligare ett snäpp sjukare om man t.o.m. förväntas ha läst ALLA litteraturpristagare och det t.o.m. INNAN de får priset. Det låter ju helt befängt. Så i den mån det finns folk som tänker så kan jag bara helhjärtat hålla med dig i dina slutsatser.

    Och Anders Borg ahr extremt mycket han bör känna dåligt samvete för. Jag hoppas han sover extremt illa på nätterna. Men att itne ha läst Herta Müller är inte en av dem.

    Om alla had eläst de här författarna redan innan de prisades vore det ju rätt poänglöst att dela ut priset ö.h.t. Det är därför jag inte gillar när redan välkända författare får priset. Jag vill för min del INTE att det ska vara någon jag läst. Helst inte ens hört talas om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: