Vad gör dina föräldrar då?

Undrar hur många ungdomar som svarar ”är arbetslös” när deras lärare tvingar dem att berätta om sin familj som en form av övning, till exempel i språksammanhang.

Om arbetslösheten i Sverige under någon period ligger på, låt säga, 4,6%, så bör det ju finnas fler ungdomar som har en eller flera arbetslösa föräldrar än dem vars föräldrar råkar vara boss för ett organiserat brottssyndikat.

Med andra ord, det är en liten minoritet, men fortfarande långt ifrån något ovanligt.

Och i ett sånt läge väljer väl eleven att helt enkelt ljuga och hitta på något. För det första vill den inte vara annorlunda. För det andra vill den inte att andra människor ska tycka att han eller hon har skumma föräldrar, eftersom den kanske älskar sina föräldrar och inte vill att de ska betraktas som något ovanligt. För det tredje så är det inte bara den avvikande aspekten i sig, utan att själva det att vara arbetslös som är negativt laddat. I regel vill ju ingen frisk människa vara arbetslös. Inte för att man som människa har en naturlig drift till arbete, men för att det innebär ett liv utan resurser och utan gemenskap. Naturligtvis är detta alltid relativt och det finns säkert fall där man kan leva gott på att vara arbetslös. Man kanske har ärvt en massa pengar. Man kanske har vunnit 2 miljoner kronor på lotto. Man kanske lever tillsammans med en anställd människa som tjänar tillräckligt för att försörja hela hushållet. Men dessa är undantag snarare än regel.

Men i medelklassens värld existerar förstås inte sånt. Risken för långtidsarbetslöshet löses genom att man använder sig av sina resurser för att helt enkelt skaffa det jobb som inte finns. Resurserna är både materiella och abstrakta. Men de finns där. Och med dessa resurser dominerar medelklassen (och överklassen) skolans värld.

Därför blir det inget problematiskt med att komma på uppgifter som går ut på att man ska presentera sin familj.

”Min pappa är 43 år gammal. Han har inget jobb. Han har inte haft det de senaste sju åren. Jag tror han har jobbat som målare någon gång för längesen, men jag är inte säker. Min mamma är 41 år gammal. Hon jobbar inte heller. Det har hon aldrig gjort, vad jag vet. Hon är hemma och tar hand om mig och min bror.”

Skulle någon mot förmodan verkligen säga så rakt ut så skulle läraren förstås dra på smilbanden och försöka anpassa läget på ett sätt. ”Har han någon hobby då?”. ”- ja, han gillar att sitta i parker, dricka alkohol och prata med främlingar”*. Skämt å sido, det sista svaret kanske inte är någon nödvändighet. Poängen är att det inte finns någon räddning. Eleven kan förstås spela med och man kan komma på vissa svar som inte är så farliga. Men elven är inte dummare än att han/hon förstår att det har skett ett systemfel i klassrummet och att han/hon är orsaken. Och den känslan är antagligen inte den bästa. 

*Jag menar inte att det finns en koppling mellan att vara en missbrukare och att vara arbetslös. Man är inte nödvändigtvis arbetslös för att man super. Men arbetslöshet brukar i många fall leda till misär. Det finns inte så mycket muntrare saker som döljer sig bakom arbetslösheten. Eller omvänt, man får inget arbete för att man redan befinner sig i ett hopplöst läge utan resurser, eller så är man i vissa fall motarbetad av samhället. Orsakerna är många och väldigt olika. Det här inlägget handlar dock inte om arbetslöshet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/10/19.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: