Frigivning

Så jag pallade inte Tullinge och flyttade till Nyköping. Vänta. Jag pallade inte Tullingeperiferin och flyttade till Nyköping.

Jag har varit här en hel del förut, under de senaste åren, så jag kan inte tala om ”de första intrycken” som talandes för hela staden. Jag har framförallt åkt förbi härifrån med tåget alldeles för många gånger. Och det är det som bidrog till att jag kunde tänka mig att flytta till en ort med ca 35 000 invånare i tätorten. Jag har åkt så mycket tåg mellan Stockholm-Linköping/Norrköping att jag har börjat se det som att jag bor i en region snarare än en ort. Nyköping innebär att jag bor någonstans mellan Norrköping och Stockholm med pendelavstånd till båda. Jag vet därför inte hur länge jag blir kvar här. Det kan bli ett år. Det kan bli 50 år.

Det är inte riktigt den där småborgerliga staden som jag för några år sen trodde att det var. Jag trodde att jag skulle till Junibacken första gången jag skulle åka in till den centrala delen. Och i delar av centrum så är det väl lite så, men annars finns det en hel del vanlig svensk vardagsmisär även här. På gott och ont.

En del ställen är lite läskiga på kvällen. Inte som i att man blir rädd. Men nedstämd.

Men det kunde inte bli så mycket värre. Överlag känns det som frisk luft. Jag har återvänt till ett normalt liv. Varje gång jag har ett ärende så behöver jag bara ta en promenad till stadskärnan – där jag enligt vissa definitioner bor – och ordna det. Jag behöver inte längre spendera nästan två timmar på att handla lite livsmedel. Jag är visserligen lite besviken på ortens lokaltrafik som… Knappt existerar. Man ser många bussar när man är ute, men många av dem är lantbussar, eller pendel till närliggande sörmländska orter som Oxelösund eller Katrineholm (gott sällskap?). Bortsett från ett eller enstaka linjer så åker bussarna 5-6 rundor per dag, vilket innebär att man verkligen måste planera in relativt korta resor. Vilket jag tycker är onyttigt för en stad på 2000-talets Sverige. Nyköping är mycket mer av en biliststad än vad jag tänkt mig, och i efterhand får jag ge ytterligare cred till hur lokaltrafiken sköts i de två stora orterna i Östergötland. Men… det är ett litet pris att betala för att åter få vara en medborgare igen. Jag råkar dessutom befinna mig i ett område där man inte är särskilt beroende av kollektivtrafik.

Överlag är det en liknande känsla som när jag flyttade till Överstegatan i Linköping kring årsskiftet 2005-06. Nystart. Då blev 2006 början på något mycket bättre än den deprimerande chocken som drabbade mig efter examen. Så jag hoppas att även 2010 kan bli något mycket bättre än 2009 som har varit ett riktigt skitår. Ingen depression, men verkligen besvärlig ända från början till – nästan – slutet.

Jag har dock redan hittat en störande moment med Nyköping, och det är att folk är ovanligt usla på att följa sin väjningsplikt mot oss fotgängare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2009/12/23.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: