”Vår röst domineras av intoleranta informanter”

Det hände. Jag såg Dilsas rubrik och lurade mig själv ännu en gång. Det kanske skulle finnas något bra. Jag kanske skulle lyckas ändra min uppfattning en gnutta. Jag var naiv nog att tänka så och läste därför hela artikeln.

Jag ska inte ens behöva nämna att jag förstås inte har något emot huvudargumentet att det etablerade samhälle inte bör söka kommunikation med minoriteterna enbart via deras religiösa företrädare.

Om detta sen är verklighet i dagens Sverige vet jag inte.

Det jag vet är att Dilsa gråter krokodiltårar och den kollektivism hon fördömer är något som hon i nästa minut själv använder sig av, när det passar hennes svartvita världsbild.

Jag vet också att Dilsa själv bär på en representationsroll för ”invandrartjejer” som hon sannerligen inte förtjänar.

Hon har fått den rollen för att majoritetssamhället har gett henne en röst som många andra kvinnor från Mellanöstern bara kan drömma om. Hon har nämligen fördelen att hon står för åsikter som verkar för att ge utrymme åt närmast koloniala värderingar på bekostnad av minoriteters underkastelse. Med andra ord, hon är anhängare av en världsbild som annars delas av trångsynta eller kulturellt obildade så kallade bombliberaler inom folkpartiet, eller högerkonservativa moderater. Hon råkar bara ha en kurdisk bakgrund vilket då lämpligt kan tas fram som en ursäkt för väldigt många olika saker, men här mest relevant det att rösten stannar kvar hos det etablerade samhället. Det ges inte till de marginaliserade grupperna.

Faktum är att Dilsa om någon är medskyldig till radikaliseringen av unga muslimer i förorten, som dag in och dag ut måste stigmatiseras och uppläxas av ett samhälle som inte verkar kunna acceptera dem. Dilsa tillhör deras förföljare.

Nu talar hon om ”islamism” men den som har läst hennes alster förr vet att det är utbytbart mot islam.

Halal-TV, vad man än må säga om den i övrigt, hade inget med islamism att göra. Tjejerna i programmet var inte islamister. De var muslimer. Vissa mer konservativa än andra. Proportionerna av kritiken mot programmet är bland det pinsammaste som skådats i det offentliga rummet under 2000-talet. Förhoppningsvis kan vi en dag se tillbaka på det och skratta, le eller skämmas som vi gör när vi ser tillbaka på fenomenet Ny demokrati idag.

Och förresten, angående kollektiviseringen. Minst en av tjejerna i Halal-TV hade inga problem med att skaka hand med Carl Hamilton.

Men Dilsa har ju lite svårt för det där med individer. Hon kan bara se den muslimska massan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

~ av hossein på 2010/01/10.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: