Nattgrubbel

En sommar utan stormästerskap i fotboll är oftast en sommar med mycket ångest.

Eller säg såhär, ordet ångest dominerar nog bland alla abstrakta substantiv i den svenska bloggosfären. Så vi ska inte sitta här och hitta på och det har med sommar att göra.

Min poäng är att alla de där funderingar som man bär som ett ok på ryggen kan man skita i när det är EM eller framförallt VM. Den läsaren som inte är fotbollsnörd kan inte förstå detta till fullo, men så är det i alla fall. Alla svåra beslut, alla tragiska minnen, all osäkerhet och otrygghet är skitsamma det årtal som slutar med ett jämnt tal. Det kan man skjuta upp till efter matchen mellan Chile – Österrike.

Sen följs allt det där naturligtvis av PVMA eller PEMA, ångesttillstånden efter diverse storturneringen.

Det är det jag tänker när jag sitter och svettas i bara shorts och äter bigarråer.

Efter att jag först har funderat på mycket annat.

Som att jag snart ska fylla 29 och blir ledsen bara jag tänker på hur kort tid kvar det är innan jag har fyllt 30.

Vad jag kan minnas har jag aldrig haft en födelsedagskalas som jag ordnat själv. Det är inte så längesen som jag kanske var lite för omogen för att inse varför det var lite sunkigt att ha det så.

Men när man ska fylla 29 är det verkligen inget skämt. Jag förstår inte varför jag ska fira något som gör mig ledsen. Eller rättare sagt, jag kan definitivt förstå värdet av att på något sätt visa uppskattning för någon annan och använda födelsedatumet som en ursäkt. Men betyder det att jag är skyldig att erbjuda den möjligheten?

Många brukar säga att jag inte ska vara ”så negativ” när jag säger såna saker.

Ja, den där Hossein gnäller och grubblar så mycket. Han blir också ängslig väldigt lätt.

Det sista håller jag med om. Det är aldrig kul att känna brist på kontroll över skeendet omkring en.

Den där Hossein är så kritisk och generellt oglad i livet.

Det är en etablerad sanning att ju mer man hör vissa omdömen om en själv, desto benägnare är man att tro på dem.

Därför har jag delvis motvilligt att accepterat att ”positiv och glad” inte är några framträdande personegenskaper hos mig.

Fast alla de där människorna som ska vara så glada och positiva blir betydligt mer ängsliga över betydligt mer triviala grejer än vad jag gör. Och talar illa om sina vänner och kamrater på ett osmakligt sätt. Så jag vet inte hur det går ihop.

Ibland tar de rentav livet av sig. En tanke som jag inte haft sedan jag var 15 år.

Annonser

~ av hossein på 2011/06/08.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: