****

•2011/02/09 • Kommentera

Come on, baby, racist safari

•2011/01/31 • 4 kommentarer

Bananen kallar på den muslimska bloggosfären att visa stöd för Sakine Madons text om liberalers hyckleri kring yttrandefrihetsfrågor. Vet inte om jag ska känna mig träffad, men jag är antirasist och utifrån vissa perspektiv muslim, vare sig jag gillar det eller inte, så here it goes.

Det här gäller något från över tre veckor sen, men jag hade varken sett Madons krönika eller varit inne på Bananens återupplivade blogg (som ibland tar upp verkligheter som är så sorgliga att man vill gråta, men som icke desto mindre är just verkligheter) under den perioden.

Jag har inga problem med att ge tummen upp till Sakine Madon, trots att vår syn på ekonomi och rättvisa skiljer sig enormt. Jag har faktiskt gjort det tidigare i den här bloggen, i ett inlägg som jag inte orkar leta fram, men som i det stora hela handlade om relationen mellan Stockholms förorter och de etablerade rösterna i den staden.

Inte heller är det någon nyhet för mig att hon inte är rasist, eftersom hon tidigare observerat att många i hennes politiska omgivning blir besvikna när det visar sig att hon inte är så intresserad av att ”kritisera islam” lika mycket som de själva.

Nu kan någon tycka att man inte förtjänar en medalj för att uppmärksamma inkonsekventa idéer som bottnar i strukturell rasism om det gäller något väldigt uppenbart. Det kan man säga vad man vill om, men det här är åtminstone anmärkningsvärt eftersom det kommer från oväntat håll. Madon kommer inte från ”mittfåran” här. Hon är nyliberal. Det finns ingen inneboende rasism i nyliberalism, men jag kan på rak arm inte minnas om det finns någon nyliberal debattör som inte på ett eller annat håll har kommit med ogenomtänkta uttalanden som är svåra att försvara för antirasister.

Att Paulina Neuding tydligen har eftersökt avståndstaganden från muslimer angående självmördaren i vintras… Är ju faktiskt ofattbart. Väntat från antiarabiska ivrare, men när stormen kring Reepalu ligger knappt ett år tillbaka i tiden så förväntar man sig att folk ser till att vårda sin trovärdighet. Men det kanske är det som är problemet med Twitter.

”Yer a slut”

•2011/01/10 • 2 kommentarer

Fotbollsprofilerna Magnus Hedman och Dulee Johnson fällda av hovrätten för sexköp.

”Kvinnorna hade utmanande klädsel, sminkning och talade engelska med kraftig brytning. Enligt domstolen borde han ha insett att kvinnorna kunde vara betalda eskortflickor.”

Den förklaringen (som handlar om Hedmans fall specifikt) känns komisk i hur politiskt inkorrekt den är. Jag tycker rentav att det är fel av en sådan ansedd myndighet att säga så, men jag är å andra sidan inte hobbyintresserad av juridik. Kontentan av påståendet är ju att om du är en kvinna som har utmanande klädsel, sminkar dig och talar engelska med kraftig brytning så är chansen stor att du är prostituerad och får acceptera att bli stämplad som det. Med tanke på att majoriteten av de som inte har engelska som modersmål bryter (hur kraftigt ska bedömas kan man undra) och att majoriteten av – åtminstone Europas – kvinnor sminkar sig i samband med uteliv, så är man enligt hovrättens syn helt enkelt en ”hora” om man klär sig utmanande, som det heter. Och just det här har ju de senaste decennierna fått många att gå upp i taket. Man har ju rätt att klä sig som man vill utan att tappa respekt (i alla fall så länge som klädseln inte klassas som kulturellt avvikande av majoritetsbefolkningen).

”From my cold dead hands”

•2011/01/09 • 2 kommentarer

Hey, Joe, where ya goin’ with that gun in your hand?

– I’m going to shoot the congress lady, ‘cause she’s a nigger-lovin’, America-hatin’ socialist.

Pang, pang, då har det högerpopulistiska amerikanska tepåsegänget till slut tagit det där sista steget från skrämmande hatiska utspel till att rakt av skjuta ner en av de utpekade fienderna.

Att man känner viss skuld över att ha öst på hatet med vapenretorik antyds av att låtsaspolitikern Sarah Palin har sopat en del av det sistnämnda under mattan.

För övrigt meddelar programledare/komikern Bill Maher till Black Sheets Records att det är viktigt att dådet inte ses som ett uttryck för amerikansk- eller kristen kultur. Sådana obalanserade omdömen är bara giltiga för araber/muslimer, menar Maher. ”Folk måste komma ihåg att man inte får blanda ihop den civiliserade världen med efterblivna ökenmänniskor i Mellanöstern. Man kan aldrig komma bort från den ordningen, som är ofrånkomlig för alla rationella och pålästa människor.”

Inte för att det spelar någon roll

•2011/01/07 • Kommentera

På musikfronten är det faktiskt mycket rockorkester. Så länge som jag inte har musik som huvudsysselsättning kanske det alltid kommer att vara mina tydliga gränser, om man ser till helheten; att jag lyssnar på samma form av popmusik som alltid. Nån gång för snart tio år sen började jag öppna dörren för annat, och det är verkligen inget som jag har ångrat. Det har funnits en del riktigt bra musik som…

Okej, fan, det var inte meningen att jag skulle redogöra för hela mitt musikliv så jag sätter stopp där. Antar att jag känner mig manad att komma med en brasklapp varje gång jag hyllar en rockorkester (vet att det låter jävligt fånigt, men jag försöker komma på ett heltäckande begrepp), som ska påminna oss alla om att musik inte är synonymt med rock, att musik inte är synonymt med populärmusik, och framförallt att populärmusik överhuvudtaget inte alls är så viktigt som popmusikbranschen vill få folk att tro. Det är inte så att olika band ”förändrar världen” och olika plattors genomslagskraft är i realiteten ofta väldigt begränsad, till en kvantitativt sätt ganska liten del av världen.

Med det sagt vill jag då säga att Byrds är ett av popens bästa band genom alla tider och det förvånar mig lite att det har dröjt så länge (någon gång i somras) för mig att upptäcka bandet bortom de uppenbara få hitsen som alltid spelas i dokumentärer om 60-talet och på radio. Så lent, så trallvänligt, så medvetet och genomtänkt och ändå så oskuldsfullt och vackert.

Jag vill också hävda att det i Sverige är ett underskattat band. Jag kan inte tala för den senaste femårsperioden eftersom jag inte tagit del av det som sagts och skrivits på samma sätt som förr, men annars så anser jag att svenska tyckare sällan lyfter fram Byrds till samma nivå som Doors, Stones, Hendrix, Who, Led Zeppelin och så vidare (att de inte jämförs med Beatles är inte mer än rätt).

I amerikanska sammanhang är de däremot all over the place. Vilket säkert kan ha en del musikestetiska förklaringar.

Just nu är jag nog mest hooked på deras version av ”Hey Joe” som jag inte kände till förrän alldeles nyligen när jag köpte 5th Dimension (1966). Efter alla dessa år med Hendrix och blueswankfesten där så känns det här jävligt häftigt, även om det inte direkt definierar Byrdssoundet (Titelspåret!,”Mr Spaceman”!).

 

Jag lovar inget, men…

•2011/01/01 • 2 kommentarer

2010 var inget bra bloggår för mig. Så mycket kan man säga. Det finns nog ingen särskild anledning till det. Bloggar funkar så. Det är sällan att man har mer eller mindre tid till saker och ting. Ett genomsnittligt blogginlägg tar max 10 minuter för mig att skriva. Ofta har man bara inte lust. Men det kanske hade varit bra att ventilera vissa tankar. Jag bär på så många tankar. Jag vet inte om andra också gör det. ”Jag vet inte” är det vanligaste svaret på en sådan fråga.

Det mest aktuella för mig just nu är att se det nya året som en möjlighet att ställa om. Get my shit together. Man skulle kunna tro att det har varit så tidigare, men icke. Jag lovar ingen radikal förändring och egentligen kan man lika gärna vända och vrida på allt och säga att jag verkligen inte har något att be om ursäkt för; att mitt liv på många sätt har varit framgångsrikt, även om det inte kan mätas på ett bra sätt. Men jag måste försöka bli mer bestämd på vissa punkter. Det finns mycket som är rörigt. Och den där apatin som jag alltid tjatar om… Den måste jag göra något åt medan jag fortfarande är relativt ung.

Jag har inte fått någon jättebra start på det eftersom jag har fått nackspärr. Så kan det gå om man sitter och halvsover på en stol en bit efter tolvslaget, på en stol utan nackstöd.

Uppföljning

•2010/12/13 • Kommentera

Som jag medgav i mitt förra inlägg är det ironiskt hur man filtrerar bort vissa händelser hur minnet, till och med i de fall där dessa känns väldigt angelägna. Jag tror dock att det finns olika berättelser som existerar vid sidan av varandra, och att det därför fortfarande är något särskilt anmärkningsvärt med det som händer när en stolle spränger sig själv i bitar och för fram budskapet att han gör det i egenskap av muslim som har fått nog av Sveriges (enligt hans sätt att se på det) attacker mot islam. Det förklarar varför vissa saker sorteras bort. Men det är såklart förrädiskt att stirra sig blind på den bilden.

Läs gärna den här Per Wirtén-krönikan i Expressen. Hela det här inlägget är en reflektion på den.